För 50 år sedan bestämde Kyrkomötet att kvinnor kunde bli präster i Svenska kyrkan. I stället för att fira detta borde kyrkan be om ursäkt för den systematiska diskriminering av kvinnor som pågått i decennier.
Nu i september är det 50 år sedan Kyrkmötet beslutade att även kvinnor kunde bli präster i Svenska kyrkan. Det vill vi fira! - säger kyrkan. Men vad är det egentligen man vill fira? Att det inom kyrkans institutioner pågått en systematisk, periodvis lagstiftad, diskriminering av kvinnor? Att det, i klartext, under decennier pågått allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Istället för att fira borde Svenska kyrkan be om ursäkt och lova bot och bättring.
Det stundande jubileet handlar, enligt kyrkan själv, om att fira att Svenska kyrkan är en jämställd kyrka. Detta trots att Svenska kyrkan är överrepresenterad i JämO:s anmälningsstatistik.
I JämO:s granskning av kyrkan som arbetsgivare konstateras det att villkoren naturligtvis förändrats sedan 1950-talet men att det fortfarande förekommer ojämställdhet (Kyrkans jämställdhetsarbete - en granskning av 27 arbetsgivare inom Svenska kyrkan, maj 2008). Det gäller bland annat könsfördelningen på arbetsplatserna men också arbetsmiljö och möjligheterna att utveckla sig som anställd inom kyrkan.
I JämO:s sammanfattning står det att arbetsgivarna visserligen känt till jämställdhetslagen, men att det var få som kunde uppvisa ett kontinuerligt och lagenligt jämställdhetsarbete. Många arbetsgivare saknade helt en handlingsplan för jämställda löner och det fanns inte kunskap om vad arbetet med lönekartläggning innebar i praktiken. Det fanns stora brister i arbetet med att förebygga trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier.
Slutsatsen av granskningen blev att speciellt arbetet med jämställda arbetsförhållanden, trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier, samt arbetet med jämställda löner, bör förbättras. JämO avslutar med att konstatera att granskningen av de 27 arbetsgivarna inte gav någon “entydigt betryggande bild av kyrkan som värn för jämställdhet och mot könsdiskriminering”.
Under åren 2005-2006 granskade Arbetsmiljöverket Svenska kyrkans arbete ur arbetsmiljöhänseende. De risker som uppmärksammades gällde den psykosociala arbetsmiljön. Framför allt menade Arbetsmiljöverket att ledarskapet var otydligt och man underströk att vissa av arbetsmiljöproblemen var direkt kopplade till ojämställda förhållanden mellan kvinnor och män på arbetsplatsen.
Förhållanden som en enkät, som Kyrkans Tidning genomfört, bekräftar (i en artikel från 6 mars 2008). Den visar att:
- Nära 60 procent av kvinnorna har upplevt att de diskriminerats eller behandlats negativt just för att de är kvinnor.
- Samma kvinnor har samtidigt låga kunskaper om lagen mot diskriminering (de berättar om diskriminerande händelser utan att benämna dem som diskriminering).
- Värst utsatta är kyrkoherdarna där 73 procent har upplevt diskriminering eller negativ behandling.
- 60 procent uppger att det var en prästkollega som diskriminerade, vanligast genom att vägra samarbeta.
- Enligt de svarande är det domkapitel och biskop som borde ta ett större ansvar för att lösa problemen med diskriminering.
Med nära sju miljoner medlemmar är Svenska kyrkan landets största medlemsorganisation. Kyrkan har runt 20 miljoner besök per år, nästan 55000 förtroendevalda och 25000 anställda.
Svenska kyrkan har samma skyldighet som alla andra arbetsgivare att arbeta utifrån jämställdhetslagens krav, det vill säga främja jämställdhet på arbetsplatsen och se till att förbudet mot könsdiskriminering upprätthålls. Kyrkan är visserligen skild från staten, men fortfarande gäller offentlighetsprincipen, och genom sin storlek och sin verksamhet utgör Svenska kyrkan en viktig arena för normbildning i det svenska samhället. Det är självklart svårt att förmedla ett jämställt budskap om inte organisationen i sig själv arbetar aktivt med frågorna.
Det här borde vara en angelägenhet för hela kyrkan. Det handlar mindre om teologi, mer om demokrati och i grunden människosyn. Ansvaret vilar tungt på kyrkans ledning. Det är många kvinnor som väntar på ett kompromisslöst och otvetydigt stöd för sitt framtida arbete. En upprättelse för att kunna gå vidare. Att be om ursäkt och erkänna diskrimineringen kan vara ett första nödvändigt steg.
Gudrun Schyman,
programledare i TV8,
talesperson för Feministiskt initiativ
Denna artikel är även publicerad i Dagen den 12 september 2008
Kommentarer (8)
Du har helt rätt. Skulle mest tala om att jag inte kan rösta i pollen.
Svar: Nu borde det gå att rösta!
/Mikael Ström, webbredaktör
När ska ni sluta diskriminera Svenska kyrkan???
Jag har aldig hört er ifrågasätta varför det inte finns kvinnliga Imamer, eller lagstiftar om att homosexuella muslimer skall få vigas i Moskéer.
Sveriges kristna börjar likna föföljda av styrande och media.
Låt Svenska kyrkan få ha samma frihet och förmåner som de judiska och islamiska samfunden har.
Svenska kyrkan handlar INTE om vi människor och vad vi människor tycker och tänker, det handlar om Jesus, Gud och den helige anden. Det handlar om att Gud i första hand verkar i oss människor och att vi är skapade för att leva i gemenskap med honom. Det handlar först och främst inte om vad vi människor tycker om varandra och våra olikheter. Gud söker gemenskap och genom denna gemenskap får vi också en djupare förståelse gällande Guds plan för oss olika individer. Det är därför det uppstår så många olikheter för att VI tycker så mycket, men vad tycker Gud? Fråga skaparen istället.
Jag tycker att Schyman bör be kommunismens offer om ursäkt! För begick inte dessa regimer hon stödde i Marxist-Leninistiska Kampförbundet ofattbara brott mot de mänskliga rättigheterna!
Jag är präst sedan 24 år. Min kyrka ska inte be om ursäkt nu utan tvärtom glädjas och fira!!! Att be om ursäkt är ( som ärkebiskopen sa: billigt och nåt som medierna tvingar fram!) inte någon framkomlig väg. Nej, det är inte kyrkan som diskriminerar idag utan samhället! Det är i de politiska sammanhangen, dvs i kyrkonämder och kyrkoråd som diskriminering förekommer - där vill man ha en KARL som chef, inte en kvinna - där finns idag det största hindret för oss alla kvinnor som vill verka inom kyrkan. Svenska kyrkan ska idag fira tillsammans med alla goda kvinnor och män som gläds över beslutet för 50 år sedan som gjorde det möjligt för mig och för mina kolleger att idag verka i en kyrka där både män och kvinnor tillsammans arbetar för att Kristus ska bli känd - inte bara i kyrkan utan i både samhälle och i mediesammanhang!
Jag vill bara påpeka att det finns ingen respekt för någon som går in i en ordning där man diskriminerar handikappade,homosexuella, otrogna,fula,och el har en lagbok som säger att man ska döda uppstudsiga barn/ungdomar och rituellt slakta djur för att främja herren sin.
jag(och en massa andra) vet varifrån djävulsdyrkare har fått inspiration till att offra djur till mytologiska varelser,det är enkelt -från bibeln,koranen och andra mytologiska dokument skrivna av outbildade småglin.
jag förstår inte hur man kan vara så dum som kvinna att gå med i kyrkan som är en enkelvägs oskuldsdyrkandes,nödslaktandes pest.
om det är inte är för att rasera organisationen till smulor och resa upp den i en annan ordning och med ett annat namn.
och om ni vill lära er om hur människor funkar så finns det väldigt många bra böcker skrivna av utbildade psykologer som ni kan läsa. inget svammel om gudkärlek,trams.
Och om ni kan tänka,så kommer ni fram till att de som skapade gud är lika krigiska som guden är,och om guden skapar en ofullkomlig människa, då är skaparen lika ofullkommlig. som konstnär så skapar man utifrån det man vet.därav en krigiskt,hatande gud som är skapad av likasinnade.
tack för mig.
Gudrun Schyman skriver om Svenska kyrkans memdlemantal som f.n. diskuteras på en namninsamling. Ta dig dit via http://www.bildn.se och klicka på bannern “namninsamling” högst upp i högermarginalen. Kvinnan med penna och block. Ser fram emot din underskrift och att du hjälper till sprida kännedom om namninsamlingen. Tack, för det!
Intressant program….men jag fröstår inte hur man kan dra slutsatsen från att kvinnor är diskriminerade till att det skulle vara just gruppen kvinnoprästmotståndare som diskriminerar (kvinnor är ju diskriminerade i samhället helt utan några kvinnoprästmotståndare). Jag har träffat ganska många med den övertygelsen men aldrig sett att någon av dem diskriminerat, mobbat eller på annat vis behandlat någon illa pga kön. Tycker också det är underligt att biskopar kan sitta o skylla kvinnoprästmotståndarna för diskrimineringen av kvinnor när det är det är biskoparna som har makten, det är biskoparna som bestämmer vilka som blir biskopar endå har vi så få kvinnliga biskopar….trots att de är för kvinnliga präster.